Jamen, visst är det så att man får tid att tänka när man sitter och vakar över någon? Jag har tänkt på så mycket idag. Jag och den bruna tanten har gjort så mycket tillsammans. Nästan ettochetthalvt år har vi suttit ihop. Hon har visat mig livet från sin synvinkel. Pekat ut glädjeämnen i nästan varje situation. Hon har gett mig modet att vara finurlig, våga tro på min egen förmåga och se detaljerna. Livet är muntert. Det ska ju vara det för det mesta. Tycker hon i allafall. Jag som är mörkrets härskarinna allt för ofta måste få in ljuset, sa hon flera gånger. Undrar om hon är munter nu, i sitt tillstånd? Det var inte så att hon flyttat sin hand upp på magen förresten. Det hade sköterskan gjort. Den där unga blonda lilla tjejen som alltid stannar lite längre än de flesta. Hon hade lagt handen på magen för att hon tyckte den bruna tanten såg så död ut. Så inga förändringar än. Men mina tankar på våra stunder har fått mig att fnissa flertalet gånger idag. Hellre det. Alla tummade Året Runt och Allers från 1998 har jag ju redan lustläst minst tusen gånger. Men vakna nu tant! Eller dö!