Jag har hela livet sökt mig till serviceyrken. Vet inte varför men jag kan inte få nog av människor. Eller jo, det kan jag ju. Men är man människorknarkare är man obotligt nyfiken och tycker om möten. Sen kan jag bli så trött på människor i korta perioder att jag bara vill vara själv. Det är så jag får energi att orka fortsätta knarka. Men mitt knark är inget missbruk. Jag kan bli hög av att få hjälpa någon annan, med en för mig liten sak men för dom smått gigantiskt. Jag kan bli hög på ett leende från en vänlig främling. Spontana skitsnack-stunder med annorlunda personer kan roa mig enormt. Vissa människor får mig att fälla ut alla taggar medan andra får en rolig stund med den underbara person jag är för det mesta. Det jag nog blir mest hög på är när jag känner att människor känner sig trygga i min närvaro. Jag vill i alla lägen hjälpa så gott det går. Och trivs bäst i väloljade samarbeten. Allt detta innebär inte att jag ställer dörrarna till min själ vidöppna. En chef sa till mig en gång att jag är en öppen person med stark integritet. Det är nog den mest träffande beskrivningen någonsin. En sak får jag dock inse, det kommer alltid finnas människor som tycker jag är en surf***a, bitch och dum idiot. Man kan inte vara vän med alla, men det är inte min intention så jag låter dessa få hållas.

Kram på er och hoppas helgen är fin!