"Skrivkramp är bara en ursäkt för att inte ta sig i kragen" sa någon i en intervju. Men det stämmer bra på mig. Faktiskt. Här sitter jag, skriver blogg och dammsugar alla möjliga och omöjliga bloggar för att slippa skriva. Eva Dahlgren städar ugnen när hon vill slippa, jag läser bloggar eller tvättar fem maskiner tvätt. Att skriva är en längtan, ett behov och ett tvång. Och det är först när man fått ur sig något bra som lindringen infinner sig. En högst tillfällig lindring för strax börjar längtan, behovet och tvånget att gnida insidan av hjärnan…
Min dator är strömlös och jag är utlämnad att skriva för hand. Det är svårt att flyta på när jag skriver för hand. Det går liksom så långsamt. Men klarade jag det på Tjörn förra året så klarar jag det väl nu. Jag har två figurer att utforska. Dom heter Signe och Maria. Dom har pockat på uppmärksamheten i flera dagar nu. Signe har hängt med sen Tjörn men Maria har kommit till nyss, med hjälp av era karaktärsdrag bland annat.
