Chefen ringde i morse och påminde om att jag bara jobbade halv dag. Hade glömt detta så jag fick en välkommen överraskning där på morgonkulan. Vad ska jag göra med mina nyvunna timmar då? tänkte jag. Skriva! Jag ska skriva. I alla fall en skrivövning. Längtan ligger och lurar i fingrarna hela tiden. Men vad händer? Jo, en seg och dimmig huvudvärk letar sig in i mig på förmiddagen och är helt etablerad lagom till jag stiger ut i det fria solljuset vid middagstid. Så mina nyvunna timmar spenderades i klubbad sömn med sällskap av en bålgeting som jag i halvvaken panik lyckades försätta på fri fot utanför lilla rosa huset. Jag får se det positivt. Jag satt inte på jobbet med förlamande huvudvärk och högljudda kollegor. Hemmets lugna vrå med en och annan kärleksfull puss var mycket bättre. Och skriva kan jag kanske göra lite senare.
Dessutom, för att spä på mitt sällsynta positiva tänkande, så kan vi duscha i det lilla rosa huset om någon timme. Den varme rörkillen ligger i startgroparna på vårt granitfärgade badrumsgolv just nu och den glade snickaren är klar med sitt. Slutet är så nära att det inte går att förstå.
