Tant Brun ligger i koma. Inte Sandra. Men Tant Brun. Det är inte säkert att hon klarar sig. Maskinerna kan komma att stängas av. Slangar över allt. Hon kanske släpper taget. Mot ljuset. Det varma och kreativa. Jämna hjärtljud. Pip. Pip. Pip.
Hittade denna sidan hos Kelly och var ju bara tvungen att pyssla lite. Min Simpsons-avatar ser ut som nedan. Me like sånt…
Det finns frallor och salt Bregott i pentryt bakom mig. Jag ÄLSKAR smaken av det salta smöret och de vita frallorna. Jag vill ta flera stycken. Smaska och vända frallan, med smöret på, i munnen och bara stöna av njutningen det ger. Men icke. Jag tvärvägrar. Jag har beställt en klänning i ren bomull från La Redoute som egentligen är en storlek för liten men som är skuren så att det borde gå med min enorma men vackra päronformade kropp ändå. Om jag inte äter de där frallorna. Med det salta Bregottet på. De låg och ropade på mig innan. Men jag blev distraherad av vårt lands största och läckraste komiker just nu… Tack Magnus Betnér!!! Frallorna ropar inte längre och jag har asgarvat idag också. Tack som fan!
Jag blir så in i förbannad när jag läser om vilka idiotmänniskor som vandrar på vår jord. Hur fan tänker man när man organiserar och deltar i en tävling som går ut på att hetsa hundar att döda svin. Åh, jag blir så heligt förbannad så jag vet inte var jag ska ta vägen! 
Det regnade hur mycket som helst när jag var ute och joggelijoggade ikväll. Det var utlovat ett sjusärdeles oväder ikväll och i natt, så jag antar att det är det som kom innan. Men det är ju sommar, iallafall till temperaturen, så det var skönt att bli avsvalkad när jag var som varmast. Det har hänt saker med min kondition. Nu har jag tre härliga vilodagar framför mig och på torsdag blir det test 2000 meter igen. När jag testade första gången blev resultatet något missvisande men jag sätter det på 13 minuter. Efter tre veckor testade jag igen, det åt fanders, jag sprang på 13.45. På torsdag testar jag igen, jag har lärt mig från förra testet att jag inte ska gå ut för hårt och jag har bättre kondition. Tror minsann jag väger lite mindre också och det är aldrig fel i detta sammanhanget 
.
Bilden nedan är tagen idag. Det är en bild av en kämpe med pumpande beskutsamhet i ådrorna. Jag är himla stolt över mig själv.
Jag har hela livet sökt mig till serviceyrken. Vet inte varför men jag kan inte få nog av människor. Eller jo, det kan jag ju. Men är man människorknarkare är man obotligt nyfiken och tycker om möten. Sen kan jag bli så trött på människor i korta perioder att jag bara vill vara själv. Det är så jag får energi att orka fortsätta knarka. Men mitt knark är inget missbruk. Jag kan bli hög av att få hjälpa någon annan, med en för mig liten sak men för dom smått gigantiskt. Jag kan bli hög på ett leende från en vänlig främling. Spontana skitsnack-stunder med annorlunda personer kan roa mig enormt. Vissa människor får mig att fälla ut alla taggar medan andra får en rolig stund med den underbara person jag är för det mesta. Det jag nog blir mest hög på är när jag känner att människor känner sig trygga i min närvaro. Jag vill i alla lägen hjälpa så gott det går. Och trivs bäst i väloljade samarbeten. Allt detta innebär inte att jag ställer dörrarna till min själ vidöppna. En chef sa till mig en gång att jag är en öppen person med stark integritet. Det är nog den mest träffande beskrivningen någonsin. En sak får jag dock inse, det kommer alltid finnas människor som tycker jag är en surf***a, bitch och dum idiot. Man kan inte vara vän med alla, men det är inte min intention så jag låter dessa få hållas.
Kram på er och hoppas helgen är fin!
Vaken sen någon timme. Diserna dansade när jag och min lilla bil for iväg från det lilla rosa huset. Staden sträcker nu sakta på sig runt mig. Folk är på väg till sina jobb, någon hoppas hitta sin katt i en utsatt kattfälla och allt ackompanjeras av en genomträngande bajsdoft. Vidriga ångor gör att jag imponeras av de två unga människor som har som jobb att tömma bajamajor. Men de är väl immuna vid det här laget. Morgonkaffet får vänta för min del. När luktsinnet och magen stabiliserats.
Jag kom aldrig från gräsrafsandet igår. Men jag orkade bara få ihop två yttepyttesmå högar. Armarna ville inte mer sen. Så Hanen fick kämpa ensam. Medan jag aktiverade våra underbara pojkar. Brazze lärde jag skälla på kommando, gick skitbra, både med punkterad basketboll och godis. Och Gozzi fick krypa för godis. Tränade både min hjärna och deras. Ljuvligt.
Jag jobbar hela dagen. Vad gör du?
Har suttit en stund och gått igenom bilder från de senaste 4 åren. Mycket har ju faktiskt hänt fast jag upplevt det som om det stått still. Många minnen och saker som gjort att jag växt. Går inte att summera kort faktiskt. Hanen och jag har gjort mycket och lite.
Nu ska jag jogga min runda. Sen är det kväller som Hanen brukar säga. Ska se om det går att smita ifrån att räfsa gräs… Får väl se extra utmattad ut efter rundan .
"Skrivkramp är bara en ursäkt för att inte ta sig i kragen" sa någon i en intervju. Men det stämmer bra på mig. Faktiskt. Här sitter jag, skriver blogg och dammsugar alla möjliga och omöjliga bloggar för att slippa skriva. Eva Dahlgren städar ugnen när hon vill slippa, jag läser bloggar eller tvättar fem maskiner tvätt. Att skriva är en längtan, ett behov och ett tvång. Och det är först när man fått ur sig något bra som lindringen infinner sig. En högst tillfällig lindring för strax börjar längtan, behovet och tvånget att gnida insidan av hjärnan…
Min dator är strömlös och jag är utlämnad att skriva för hand. Det är svårt att flyta på när jag skriver för hand. Det går liksom så långsamt. Men klarade jag det på Tjörn förra året så klarar jag det väl nu. Jag har två figurer att utforska. Dom heter Signe och Maria. Dom har pockat på uppmärksamheten i flera dagar nu. Signe har hängt med sen Tjörn men Maria har kommit till nyss, med hjälp av era karaktärsdrag bland annat.
Idag for jag ut med min lilla blåa bil till en av öarna här i närheten. Fick uppleva broöppning för första gången i mitt liv tror jag… Jag skulle träffa fina fina Gabbi som ställt sin och familjens husvagn där ute. Träffade hennes lilla yngel och hennes hane. Sen fikade vi med Nescafé Cappuccino nere på kajen. Mysigt till tusen. Och vänskapen blev ännu mer vänskap. Nu sitter jag här INNE, sönderbränd i fejja och på axlarna, så dum jag är! Och på grund av kära Gabbi blir det kroppkakor i kväll och Nescafé till jobbet. Mums!
Idag var det celebert besök i det lilla rosa huset. Frugan. Det blev en härlig dag som vanligt. Vi var på marknad och gick i skogen. Saknade henne så fort hon backade ut bilen och for iväg. Fick en present av henne, "istället för godis och blomma" sa hon. En korg med bär, grönsaker och ägg från en gårdsbutik. Det smakade ljuvligt ljuvligt.
På marknaden köpte vi två par pissetofflor för 100:- (dagens fynd). Dom är supersköna. Och självklart ska man ha skosmycke 
…
Härom dagen vandrade jag ut och plockade 1 liter hallon. De är i frysen nu, funderar på hallonlikör. Jag tog en del fina bilder också…
Min vackra grusväg ackompanjerad av Simpson-himmel
Stolt bärplockare
Hallon-hund
Vacker schäferhane
Romantisk
Min favoritblomma
Blå skönhet i all enkelhet
Mellanmål är viktigt!
Det blev bara fyra ord denna gången. Men dessa tar jag till mig och fortsätter fnula på kvinnan som kommer genom dimman i min fantasi. Att ha låtsaskompisar är kul…
pålitlig sårbar tystlåten jordnära
Hon kommer gående sakta mot mig. Jag ser henne inte klart riktigt än. Men hoppas att hon ska ta de sista få stegen, komma fram till mig, sträcka ut en hand och presentera sig. Hon har långt mörkt hår. Utsläppt. Och jag känner att hon är pålitlig. Vill lära känna bättre…
SÅ, det är dags igen kära läsare! Denna gången behöver jag hjälp med karaktärsdrag, i personligheten eller utseendet, på denna kvinna. Hjälp mig att se henne!
Sen blir det som förra gången. En liten text…
Badrummet är klart att använda! Kolla in bild på Hanens blogg. På bilden fattas torktumlare som står där nu. Innertaket är på plats. Belysning är igång. Och så fort pannan värmt upp vattnet så är det dusch-premiär som gäller. Jag ska tvätta tio maskiner minst i kväll. Nä, men en i allafall… Kan verkligen inte förstå att detta är över. Men nu börjar bygget på hallen och putsning av vår sårade uppfart. Så renoveringen i stort är inte slut. Med badrummet står där i all sin prakt. Äntligen…
Om du får ett sånt av ditt hjärtas utvalde, då vet du att dina känslor är besvarade 
.
Varför använder jag inte min hjärna mer?
Hittade ett IQ-test via Alex Schulman och tänkte stilla att honom slår jag aldrig. Men se, vi är tydligen lika smarta. Herr Schulman och jag… Smartare än 95% av befolkningen. Själförtroendet steg lite på mig nu. Jag gillar ju att jympa hjärnan. Om någon av Er gör testet vill jag hemskt gärna veta vad ni fick…
Jag har kommit på att man kan hitta originella och coola smycken på loppis. Så nu är det, det jag först dyker på när jag är ute på fyndarstråt. En sak har jag dock med mig var jag än går, och det är mantrat "Jag kommer inte att hitta något, jag kommer inte att hitta något…". Det har jag fått från Underbara Clara och det funkar faktiskt. Med låga förväntningar blir lyckan total när man hittar något kul. Och kul saker hittade jag verkligen när jag var i Helsingborg senast. Jag fyndade gratis när mamma rensade och nästan gratis när hon och jag besökte Änglaverket. Av mamma fick jag läckra plasthalsband och på Änglaverket fyndade jag ett gammalt matbord (som ska bli pyssel och skrivbord), skivan står i mammas källare då jag hade att välja att ta med den eller Brazze hem i min lilla bil. Inget svårt val, men jag längtar efter att få börja använda mitt 50 kronorsbord som skruvades ner av en mycket söt och besynnerlig man på Änglaverket. Mannen i den mossgröna sammetskavajen finns i mitt hjärta. Jag hittade även en hel hög smycken och en alldeles ljuvlig grön resväska för en tia. Jag var hög av min fyndupplevelse hela dagen sen…
Mammas gamla - mina nya
Lite ljuvligt och lite användbart
Framtida reskamrat att bli glad av
Chefen ringde i morse och påminde om att jag bara jobbade halv dag. Hade glömt detta så jag fick en välkommen överraskning där på morgonkulan. Vad ska jag göra med mina nyvunna timmar då? tänkte jag. Skriva! Jag ska skriva. I alla fall en skrivövning. Längtan ligger och lurar i fingrarna hela tiden. Men vad händer? Jo, en seg och dimmig huvudvärk letar sig in i mig på förmiddagen och är helt etablerad lagom till jag stiger ut i det fria solljuset vid middagstid. Så mina nyvunna timmar spenderades i klubbad sömn med sällskap av en bålgeting som jag i halvvaken panik lyckades försätta på fri fot utanför lilla rosa huset. Jag får se det positivt. Jag satt inte på jobbet med förlamande huvudvärk och högljudda kollegor. Hemmets lugna vrå med en och annan kärleksfull puss var mycket bättre. Och skriva kan jag kanske göra lite senare.
Dessutom, för att spä på mitt sällsynta positiva tänkande, så kan vi duscha i det lilla rosa huset om någon timme. Den varme rörkillen ligger i startgroparna på vårt granitfärgade badrumsgolv just nu och den glade snickaren är klar med sitt. Slutet är så nära att det inte går att förstå.
Längtar efter varma sommarkvällar
Gröningen Juni 2007
…efter jag hade varit på toa. I mitt eget hem!!! Vi har nu toalett och tvättställ på plats och fungerande i det lilla rosa huset. På måndag, senast, har vi duschen, tvättmaskinen och torktumlaren på plats. Bilder på det färdiga ljuvliga rummet utlåvas härmed. Det är stort och man ser uppfarten när man vilar bakdelen på dasset. Det är fortfarande överjäkligt renoveringsrörigt men det blir onekligen lite lättare att leva när badrummet är färdigt. Men vad jag är bortskämd egentligen! Här har jag krisat i lite över en månad över ett icke-existerande badrum medan människor runt om i vår värld inte ens har tillgång till vatten. Jag och min lilla lilla familj har en egen BRUNN. Jag skäms. Men njuter också.
Det har hänt saker utanför min bubbla också. Hanen är rejält sjuk och har mest legat och sovit hela dagen. Sååå tråkig. Men han kanske blir bra imorgon *hoppas*. En plast-släkting till mig har äntligen blivit mamma till en liten flicka. Hon är värd all lycka som bara går att pressa in i en människas liv.
Nu blir det borsta bissingarna för min del sen lägger jag mig med Mats Strandberg och hans "Jaktsäsong" . Nighty night friends and lovers.
Överskott av energi men sömnig
Myrorna i mina brallor vet inte om de ska dansa runt i amfetamin-jenka eller gå och lägga sig för att sova. När jag landade utanför gymet hade de bara öppet en timme till. Så det blev inget. Istället tankade jag bilen. Såå upphetsande. Åkte hem och pickade upp Hanen. Vi köpte GB-glassar och pizza. Sitter nu fläsk-mätt och lyssnar på P3 Street. Webradio. Många och åter många är ute och partajar vilt snart. Jag bäddar snart ner mitt vita arsele under täcket med de gröna blommorna. Vill jag ut och röjja? Nä. Hade stupat efter en drink. Vad är då meningen? Sitter istället här. Kikar nog på regnet. Det eviga regnet snart. Sen. Bara zzzzznarkningar. God natt. Sov gott. Och kom ihåg, klappa den du älskar på kinden och säg: "God natt, sov gott, vi ses imorgon."
Alltså yttepyttelite mer än en vanlig arbetsvecka. Shit så här mycket har jag inte jobbat på länge. Och jag är pigg. Snart lyfter jag arselet och ger mig av till gymet. Där väntar intervall på löpbandet. Igår joggade jag mitt långpass. Det gick skitbra. Peliiis-akademien ligger inom räckhåll. Jag är på topp. Efter pizzan och öl senare. Däckad. Salut!
Har sedan en tid bestämt mig för att försöka sluta svära och börja prata tydligare. Min dator åkte precis i golvet när jag snubblade på en sladd. Piggen som sitter i datorn och ger datorn ström gick åt skogen. Så jag går på batteridrift nu. När det är slut hoppas jag att jag är på god väg att inhandla en ny pigg… Men jag kan inte dra mig till minnes att jag svor…
Egentligen skulle detta inlägget handla om hur duktig jag varit som Feng Shui-städat bort min inre stress en smula. All inre stress är inte borta förrän all nedrans renoveringsröra är bortstädad men jag lyckades ordna ETT lugnt rum i huset. Sovrummet. Ingen röra där inne nu inte. Och min själ lugnar sig så fort jag går in där. Röra är inte bra för själen. Inte alls.
Runt mig häller regnet. Jag sitter inne. Fördriver tiden. Denna dagen är bra. Tur att bloggarna jag läser är duktiga på att uppdatera. Har redan varit inne hos Katrin Zytomierska flera gånger. Den kvinnan är det mest originella som ploppat upp på nätet på mycket länge. Förvånar ständigt. Även hennes gubbe, Alex Schulman har fått några besök. De inspirerar mig, men till vad vet jag inte. Kanske mer rätt att säga att de roar mig… En annan blogg jag nyss börjat läsa är Johanne Hildebrandts, hon befinner sig i Irak med amerikanska fallskärms-soldater. Känns bra och intressant att få en inside-bild av hur de har det där nere. Johanne gör verkligen något viktigt. Vad gjorde jag innan jag började läsa bloggar? Har folk som läser flera bloggar om dagen inget liv? Eller berikar bloggarna varandras och andras liv?
