Jag har aldrig i hela mitt liv funderat över otrohet. På något sätt har allt flutit på och förbi just den detaljen. Visst, vänner har såklart blivit drabbade. Ja, mamma blev drabbad också. Tror jag i allafall. Far och hon hade en jobbig period strax innan jag tog studenten. Mamma grät mycket, mat fick jag fixa själv de gånger jag var hemma. Och far gick undan och stängde ofta dörren när han skulle ringa. Men jag var ju inte hemma så mycket, det nya vuxenlivet lockade mig bort från lägenheten. Så pappas otrohet kanske bara är en efterkonstruktion. Vad vet jag egentligen? De har det bra nu vad jag vet.

Men nu, nu är jag verkligen tvungen att ta mig en rejäl funderare över detta. Egentligen har jag ingen lust, ligger här på en solvarm klippa och människor som glider förbi i sina båtar ser en kvinna som lättjefullt sträcker ut sig och bara njuter, utan ett problem i världen. Nja, problem och problem, jag måste helt enkelt fundera ut vad otrohet är för mig. Är det de flirtiga blickarna över kanten på en trasig kopp då när jag satt på mitt kafé? Är det den varma kramen som varade sekunder för länge? Är det tanken på att jag kanske gick för långt? Kanske det bara är ett ord, en illussion skapad för att vi människor ska kontrollera varandra. Måste det ha en betydelse? Otrohet kanske bara inte finns i min värld. Lurar jag mig själv då att tro att jag är en fri själ full av villkorslös kärlek att ge till den eller de som kommer i min väg? Utan att jag någonsin vill kontrollera dom på något sätt..? Är jag så öppen, säker, stadig och klarsynt att jag kan släppa den jag älskar fri för vinden utan att oroa mig för vad som händer när jag inte är i närheten? Ja, det tror jag bestämt att jag är.

Men nu är det dags att gå hem, till den som jag älskar villkorslöst. Till en värld som för mig är allt annat än en obskyr verklighet. Det var faktiskt inte så svårt att peta bort otrohet ur min ordlista. Ska bara ta på mig min gröna klänning så är jag klädd för att gå. Barfota. Vidare. Fri att, likt ett höstlöv, virvla dit livet tar mig. Utan begränsande begrepp.