I alla fall för denna hostande tanten. Snart dags för sista rundan runt kvarteret med killarna. Mina två små virrpannor som blir höga på alla stadsdofter som äntrar nosen. Vi var på stranden innan. Bilder lägger jag nog upp när jag kommer hem till det dassa-lösa huset.

Denna veckan har gått mycket i det förflutnas tecken. Platser, personer även spöken från för har dykt upp. Jag har gått och mentalt försökt skriva en text om det men tankarna är för flyktiga och lämnar bara dimmiga spår och enstaka ord. Jag har gott hopp dock, staden inspirerar mig som en älskarinna. Lockande är hon och tänder flitens lampa med sitt ständiga brus. Sitter vid Lille Brors skrivbord, tittar jag ut ser jag någon stå under trädet, där vid övergångsstället. En liten röd lampa lyser i pizzerians fönster. Pizzerian tillhör både det förflutna och nuet. Jag ska försöka, nu när jag är lite piggare, att samla tankarna och spåren. Kanske följer jag något spår. Jag vill göra mitt förflutna till lugna minnen och inte spöken som kommer och går som dom vill. Jag vill ha frid i sinnet, lära mig något och gå vidare mot en framtid som jag inte känner men längtar efter att träffa. Grus under sulan men inte i dojjan. Kunna gå lätt med ett leende…